Pojken med chipstejpen
Det är det här som är problemet med bloggar. Vem fan bryr sig om det här? Jag får se det som dokumentation för framtiden. Jag kanske behöver alibi.
Kolla filmen. Sådär borde livet vara.
Jag har lite saker jag vill ta upp
Jorå
Tim Burton är om inte överskattad så avdankad. Det där plastgotiska känns ganska gjort nu.
Nu väntar jag på Frida. Hon ska hämta mig och så ska vi åka in till city och välja och vraka i folkölssortimenet. Åmål har ett rikt sådant. Och i dessa röda tider är det det enda man får tag på.
Oh lean love
Shoulders back hideyhi. Jag är nu återställd efter gårdagens synder. Var på fest hemma hos Lina och träffade lite fint folk. Sen gick vi dessvärre till HC, men det kan vi bortse från.
Ardi är jättelurvig. Aldrig har jag sett något liknande.
Det var väl allt.
Damm
Fy fan va mycket damm. Solen redovisar.
Drömde att jag var liten. Allt var som det var när jag var sisådär 7-8 år. Och det var en helt vanlig dag liksom. Hängde hemma och gjorde en massa meningslöst. Det var extremt verklighetstroget. Jag var helt yr när jag vaknade. Mest kanske för att mamma ringde och väckte mig för att ge mig några vuxenuppgifter nu när jag ska hem. Kontrasten var konstig där.
Jag filar på min första låt. Det går trögt, men jag ska nog ro det här i land. Har fixat lite trummor iaf. Och vänta bara tills Josse lärt mig spela gitarr. Bättre sent än aldrig säger jag.
Dusj
Nasjonalgalleriet hoppade jag, Maria och Amanda över för att sitta vid nån squat i solen och halsa svindyrt vin.
Nu ska jag sova och sen ska jag upp, städa och resa hemåt.
The Barney
Alors
Fortfarande kall efter prommenaden hem. Har varit hos Kickan och haft bokcirkelmöte samt Dexterkväll. Vi har läst Låt den rätte komma in och diskussionerna var livligare än någonsin. Mighty good book that one. Och Dexter han sitter i skiten som vanligt. Snart är det slut. Galafinal nästa onsdag med mousserande och efterfest.
På torsdag åker jag hem till Åmål. Det känns lite jobbigt. Jag vill hellre vara i skolan egentligen. Men den är ändå stängd, så jag har inte mycket här att göra. Och jag vill jättegärna hem och hänga med alla. Känns bara meckigt just nu. Å andra sidan är det lättare att gömma sig från alla måsten om man flyr fältet. Jag tänker närmast på allt detta jobbsökande man måste ägna sig åt så fort solen börjar skina lite. Sitta och skämmas för allt tjurbajs man skriver om sig själv i dessa brev. Att ringa eller gå dit personligen är uteslutet. Tyvärr asså.
Hej jag heter Johan och den här sommaren vill jag jobba med döda ting. Gärna med lådor och gärna utan arbetskamrater. Jag vill kunna lyssna på musik och tjäna ihop till ett liv i höst. Jag är snabb, snäll och smal. Helt svensk också.
Performance
Idag var det dags att utföra vår performance. Min och Maries. Det var inte bara vi som visade, utan ganska många faktiskt. En massa bra grejer var det, och jag är imponerad av klassen. Vår gick också bra. Det var ganska messy, precis som vi ville. Bilder kommer.
Jag är stressad som fan. Måste duscha av mig all tusch och fixa käk till imorgon. Ska till Oslo och där kan man ju fan inte köpa något. Kvart i sju ska man tydligen sitta på bussen. Fy för helvete.
Förresten
Hexakosioihexekontahexaphobia är det finaste ordet jag känner till. Och innebörden är mycket intressant.
Fuck me sideways
Snön ja. Den kom väl under natten den. Det var som en käftsmäll att gå ut ur huset i morse eftersom jag alltid har persiennerna nere hemma. Jag trodde att det skulle vara lika yackidah som det var igår. Då gick jag och Emilie till och från Wieselgrensplatsen med solen i hjärtat. Jag var bakis, men det gick över efter några hundra meter. Krokusarna stack i ögonen med all sin färg och Ramberget såg äntligen lite lockande ut. Men nu vet jag inte vad jag ska tycka.
Jag och Marie filar vidare på vår performance. Imorgon är det testrun för klassen och alla som går förbi. Vi ska sitta i ett av skolans fönster och uppföra oss till synes märkligt.
För övrigt är det mest film som gäller i skolan. Jag har gjort lite grejer som jag inte riktigt kan pussla ihop än. Men det ska nog urarta i något sevärt framåt sommaren.
Böcker, musik och film så. Jag är frenetiskt slukande på alla tre fronter. Jag läser Haunted av Chuck Palahniuk och den är underbart vidrig. Jag lyssnar på Devendra Banhart och Hercules and Love Affair när jag åker spårvagn, och jag tittar på all möjlig skitfilm jag kommer över.
Vad mer? Jag känner mig tom. I skrivande stund dricker jag lite folköl och lyssnar på tv. Jag ska spela in lite ljud nu. Jag har värsta programmet.
